En stund på Jorden

Ingenting

2006-04-09T09:25:00.000+02:00

Jag har ingen fantasi. För första gången vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Mer än att alla trevliga killar börjar pluppa fram, precis om snödropparna på våran tomt, nu när det börjar bli vår. Very nice!

Ha en fantastisk dag, det är strålande sol!

Mystiska viskningar och komplimanger

2006-04-08T18:53:00.000+02:00

På tåget. Hamnade mitt emot en äldre kvinna, närmre sextio, men ändå inte en tant. Hon satt och pratade för sig själv, men som om hon inte hade någon kontroll över att hon gjorde det. Bara satt och viskade det hon tänkte ungefär. Varje gång jag försökte titta på henne (för hon satt och sneglade på mig) var det som om hon svävade iväg någon annanstans. När vi nästan är framme vid slutstationen säger hon helt plötsligt, fullt normalt.

-"Ursäkta men vilka tuffa skor du har, är dom köpta i här i Sverige?"

Döm om min förvåning, inte för att hon frågar om ett par skor, men för att det kanske inte riktigt är vad äldre damer brukar tycka om mina skor. Jag däremot älskar dem, och damen, du har bra smak ;) Det är ett par grön/vita Missy-adidas-respect-sneakers. Ett par streetskor alltså. Ärligt talat, jag har aldrig ägt ett fräckare par skor, undantagsfallet är ett, mitt hemliga vapen, som även det kan mäta sig med detta par.

Frågor

2006-04-08T09:35:00.000+02:00

Vad borde jag göra? Vad ska jag framhäva? Hur mycket förväntas av mig? Hur långt ska det vara? Hur mycket kan jag blanda för att få med det jag vill utan att det bara blir en stor röra? Uttnytja rummet? Spänst? Glädje? Svårighet? Uttryck? Vad säger jag? Varför jag? Ett år, vem tror jag att jag är? Hur stora tekniska färdigheter behöver jag? Vem frågar man? Vad får man för svar? Framhäv dig själv? Vem är du? Vad vill jag? Exakt vad vill jag? Måste jag veta det? Jag vet inte...

Jag får inga svar. Inte förrns jag står där. Efteråt, då man vet hur det gick kan man säga vad som gick fel eller rätt. Precis som i allting annat i livet. Man måste prova, måste hoppa och tro att man kan flyga. Tro på sig själv. Det är bara göra det bästa av situationen. Inga regler = inget rätt eller fel. Bara bra eller dåligt? Vad är bra? Vad är dåligt? Jag vet inte...

Ni ska få en sångtext av mig, den är störtskön.

"I det lilla landet där vi lever
kommer det folk från överallt.
Från Kiruna i norr till Trelleborg,
från mitten i Södermalm.
Här har vi svart man, gul man, brun och vit.
Här har vi fattig man, medel man och superrik.
Vi har taxichaufförer, bankdirektörer.
Nån tjänar klöver men andra står över.
Men det vi behöver är mera varandra,
Vi cirklar i samma förlegade anlag.
Så närma dig någon och ge din hand
Närma dig någon, nu e din chans.
Snacka me din granne så bryter vi takterna i landet
Om inta makten tar sig samman
så måste vi tappert stå tillsammans.

För det spelar ingen roll varifrån du kommer
Det handlar om vart du är.
Oavsett vad som hänt förut nu handlar det om vad som sker.
Det händer nu, inte sen, vi suddar ut ett problem.
För om vi går runt och runt så upprepar sig på nytt historien.
Men det spelar ingen roll hur du ser ut
du är ju byggd av blod och ben.
Vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen.
Suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen.

För det är inget sätt att leva med bostadsmarknad segregerad.
När inkomskskillnad separerar försvinner viljan att integrera
När till och med skolan blir uppdelad för många personer isoleras
Kommer våran tro att tolereras, kommer våra toner ens få spelas?
jag tycker att röster måste höjas en hel del saker måste sägas.
Men det är snart för svårt att väja, men det är klart man hoppas
Heja Sverige du gammla du nya.
Där vissa är fångar men andra är fria.
Sverige, med varmare kyla
så hur kan vi låta den marknaden styra?
Sverige, vi kan inte lipa och skrika för vi är mer lika än unika.
Men Vi måste ändra det det med världen
När man dömer människor efter färgen./.../

/.../ albaner, syrianer, greker, afghaner, sydkoreaner, kinerser, japaner.
palestinier, irakier, perser, turkar, rumäner, kroater och serber.
Peruaner, chilienare, spanjorer, tyskar, finnar, italienare, fransoser, ryssar.
Engelsmän och australier, etiopier och somalier.
Svennar och blattar, långa och korta,
männen i hattar är många och ofta
vi missförstår, vi bara skyndar på, missar så mycket så, vi inte lyssnar på./.../"

(Timbuktu - nu)

Trötthet, pinsam tystnad och tussilago

2006-04-07T20:08:00.000+02:00

Dagen har varit kantad av mycket. Det började med några timmar på jobbet. Träffade den nyanställde, mycket trevlig tjej :) Däremot är det alltid fascinerande, den tystnad som uppstår när man själv står bakom kassan och mamman på andra sidan disken skriker och gormar åt sina ungar för någonting man själv inte skulle gå i taket för. Det uppstår en så jobbig och påtaglig spänning. Jag kan inte säga något, det är lite att undergräva hennes auktoritet som mamma. Hon ska ju givetvis inte heller behöva förklara sig själv för ett kassabiträde. Så varför denna pimsamma tystnad?

Åkte in till träningen idag, såg små tussilagosar :) Jag är så lycklig! Men jag är trött, jag märker det. Jag behöver en paus i det konstanta slitandet och presterandet. Trött på småsaker. Det eviga strechandet, dansvärldens ytliga människor, bara fysiskt sliten. Påsklov tänkte jag. Sure, träning måndag till torsdag och jobb onsdag till måndag.

Nu ska jag i alla fall in och fika med tjejerna!

Tänkvärt

2006-04-06T14:48:00.000+02:00

- Är du säker på att du saknar det du söker?

Utmattad

2006-04-06T10:15:00.000+02:00

Är det redan torsdag? Det är inte sant vad fort tiden går! Jag börjar bli trött nu. Yr, utmattad, stresad, förvirrad, illamående. Det är fjärde natten i rad jag drömmer om helt sjukt osamanhängande grejer. Jag sover inte ordentligt utan vaknar av de mest konstiga tankar. Natten till onsdagen kommer jag inte ihåg vad det var längre, men det var sådär att jag vaknade stressad på morgonen. Natten till idag? Vill jag ens tänka på det?

Det hela började med att vi var nere på parkeringen vid vår mataffär, jag och tre kompisar. En av dem berättade att hon hade fått cancer- det var fruktansvärt! De andra två var två killkompisar som skulle ner på festival och hade klätt sig som vikingar och tatuerat in hängslen på kroppen för att de skulle se mer vikinga-aktigt ut. (?) Därefter hamnade jag i en stuga någonstans och satt och tittade ut genom fönstret. Det kom en tjej ridande på en häst upp för backen. Hästen stegrade sig och landade på henne när hon föll av. Hon var tvungen att komma in och torka bort sitt näsblod. Vi pratade lite om ridning tills jag var tvungen att gå iväg på min danslektion. Vi hade jazz som inte var jazz och alla var klädda i jättekonstiga kläder, som balettkläder fast ändå inte. Lärare var Bette Middler och hon sjöng medans vi dansade. återigen färdas jag, till jobbet, vi skulle plocka undan disk från en catering. All disk kom med tunnelbanan så vi var tvugna att ta alla de stora vagnarna och köra upp dem genom underjordiska hissar.

Jag börjar fundera är det något fel på mig? Vanligtvis drömmer jag inte såhär mycket och inte såhär konstigt så nu börjar jag faktiskt fundera över vad det beror på. Kanske jag behöver dansuppehållet nästa vecka? Kanske har jag både jobbat jättemycket samtidigt som jag ska hinna dansa? Kanske är jag omedvetet uppe i varv? Kanske jag börjar känna en viss press inför allt som ska fixas till antagningarna? Solon, personbevis, hälsoundersökningar, svar på intervjuer. Det är så mycket som rör sig i mit huvud angående antagningarna och min framtid att jag tror att bara det skulle räcka med att göra en vanlig människa förvirrad. Jag kanske borde ta och ösa ur mig alla mina tankar ang. de stundande proven. Ja, varför inte. Men inte nu, inte i detta inlägg.

Jag måste nog kanske lugna ner mig, ja, bara andas, känna det går bra, jag behöver inte tänka på allting nu. Ja det ska jag göra idag.

Over and out

Stress och små mirakel

2006-04-05T21:59:00.000+02:00

Jag hade all tid i världen på mig. 15 minuter. Det var lugnt, jag skulle ju bara klä på mig och gå till bussen. Så såg verkligheten ut innan jag insåg att mitt månadskort gick ut igår, att jag var tvungen att ta ut pengar innan jag kunde gå in och fixa ett nytt (eftersom affären ännu är i det primitiva vi-tar-inte-kort-stadiet) och att det med största sannolikhet skulle vara jordens kö då hela högstadiet har lunchrast runt elva och ingen vill ha skolans lapskojs utan hellre satsar på en chokladboll. Hela kostcirkeln ;)

Så, vad gör jag. Det värsta, något jag verkligen hatar att göra, framförallt om jag måste starta dagen med det. Jag stressar. Jag vet att det är vardag för många men personligen förstår jag inte hur man står ut. I vilket fall som helst rusar jag ner till bankomatkön med träningsbagen över axeln. Och det är kö. 15-åriga fjortiskillar som tror de äger världen.
-"Snälla, min buss går om åtta minuter och jag behöver verkligen köpa ett nytt månadskort, kan jag inte få smita före?"
Hör och häpna, varenda högstadiekille säger vänligt "jovisst". Så mycket för mina fördomar.

Rusar in i affären, kan turen hålla i sig? Ja, det står endast en man i kön. Men nej, han tar extreeemt lång tid på sig medans han funderar över allt från vilka frimärken han ska köpa till hur det går i travet och om han kanske borde tippa. När det väl är min tur är jag så uppe i varv att jag är mycket nära på att vara högst otrevlig mot kassörskan. Men eftersom jag själv jobbar i kassan ibland vet jag att det är inte hennes fel och håller igen. Får kortet.

Rusar vidare upp mot busstationen. Precis när jag ska gå över övergångsstället ser jag bussen komma och hur bilarna får grönt och jag därmed kommer att bli överkörd om jag så mycket som sticker ut en tå på vägen. Då händer det, miraklet. Bussen som är på väg åt andra hållet stannar och släpper förbi mig (chaffisen måste känt min stress genom vindrutan där han satt). Och jag hinner till bussen! Så du busschaufför, stort tack, du räddade min dag!

Nu har jag både jobbat och tränat och är helt utmattad så jag ska lägga mig ner och lyssna på lite skön musik. Gonatt!

Amnesty-vän

2006-04-05T09:27:00.000+02:00

Redan när jag kom ut från tunnelbanan resignerade jag mig. Jag visste att det var mig de var ute efter så jag förberedde mig på en omväg eller två eller ett kort nej till svar. Det är annat om man har musik i hörlurarna, då kan man bara låtsas som om de regnar. Dessutom, varför ska de komma fram och störa en när man går och lyssnar på musik? Det är alltid de ensamma som är offren har jag märkt. Jag går mycket ensam. Till och från dansen, till och från tunnelbanan, till och från jobbet. Går jag ensam slår det aldrig fel, jag blir alltid haffad. Så även igår.

Den första kom framgående redan efter några meter. Mitt försök till omväg och byte av trottoarkant misslyckades alltå.
- "Hej, är ni intresserad av Amnesty?"
Stor suck inombords.
- "Nix"
Vandringen fortsätter.

Sedan hinner jag faktiskt ytterligare en ganska bra bit innan nästa hallå ljuder. Suck, jag vill inte ens titta dit, men va fasen- de är väl människor de med, jag kan ju inte låtsas att de vore luft. En snabb blick, registrerar inte ens vem det är och är faktiskt tvungen att titta igen. Någonting i mitt undermedvetna säger åt mig att titta igen. Och mycket riktigt, det är en av mina danskompisar.

Jag fick en sådan tankeställare. Det slog mig aldrig att det bara är ett jobb, att det kan vara folk jag känner som står där. Jag riktigt skämdes när jag insåg hur totalt jag verkligen hade förberett mig redan innan på att dessa är inga jag vill ens titta på för jag orkar inte. Jag var tvungen att fråga hur hon stod ut. Hon svarade att det bara var hennes andra dag. Jag sa även det, att det måste vara ett skitgöra. Jo, folk behöver liksom bara vara lite trevliga och säga "nej tack" eller "jag har verkligen inte råd" tyckte hon. Det är ju fullt förståligt det också. Så från och med nu, inga mera förutfattade meningar när det gäller, ja vad kallas det, gatuförsäljare? njäe, ja, de man möter i alla fall. Det enda jag behöver göra nu är att öva in ett trevligt nej tack ;P

Hehe, absolut inte. Jag har faktiskt stannat och pratat med två. Två snyggon till telefonförsäljare. Dock pratade vi inte så mycket om telefonförsäljning...

Humor

2006-04-04T10:02:00.000+02:00

3 april 2006, Storstockholm, tunnelbanan.

-" Se upp för dörrarna"
- "Dörrarna stängs..."
-"...Nu"

Ibland är det så fantastiskt när saker och ting inte blir som de alltid är, utan när det händer någonting som gör att man får fnittra lite. Jag och tjejen på sätet mittemot mig fångade varandras blickar och kunde inte låta bli att flina innan vi åter sjönk in i våra böcker och vår egen värld. Började på en ny bok igår och jag gillar den skarpt redan.

"/.../ I en skola där en överdriven finne räckte för att bli utfrusen innebar det social spetälska att som svart missionär, över en och åttio och med knästrumpor, försöka omvända sex hundra katoliker till att bli Jehovas vittnen.
Ryan var alltså röd som en rödbeta. Och Clara var svart som en svartrot. Ryans fräknar var en våt dröm för varje pointillist. Clara kunde gapa runt ett äpple med framtänderna utan att tungan kom i närheten av det. Inte ens katolikerna kunde förlåta dem för det (och katoliker distribuerar förlåtelse i samma takt som politiker vallöften och horor sig själva)/.../"

(Zadie Smith, Vita tänder, 2000)

Det där med Jehovas är ju också en ganska intressant sak, skrämmande om ni frågar mig. På deras officiella hemsida läste jag nämligen nyss att det finns ca 6 miljoner "Vittnen" runt om i världen. När domedagen kommer [ vilket den skulle gjort både år 1914 och 1975 ;) ] kommer dock endast 144 000 Jehovas föras från jorden till himlen. Jag frågar mig själv då, lite försynt förståss; vad händer med de resterande fem-miljoner-åtta-hundra-femtiosex-tusen vittnen som även de följde Jehovas lära? Många uppfattningar jag väl hört om Gud, men grundtanken brukar ändå vara att alla som tror på honom kommer till himlen. Men inte här. Här verkar det dock som "eliten" har en given plats. Resten? Sorry- tack för förtroendet you guys, better luck next time eller vad?

Pirr

2006-04-03T16:00:00.000+02:00

Jag vet vad jag vill. Till 110 %, finns ingenting annat. Jag har varit inställd på det ända sen i höstas. Jag vill dansa, utbilda mig vidare till yrkesdansare i höst. Kanske klarar jag det, kanske inte. Inget vet. Jag vill dansa därför att jag vill inspirera andra. Mitt mål är inte att bli dansare och synas överallt. Helst vill jag bli danspedagog, alltså lärare. Och koreografera. Det är inte utan att fjärilar flyger upp i magen på mig när jag ser att sommarens kursprogram börjar komma ut. Snart kommer även ansökshandlingarna ut, det är sjukt nära, kommer bara närmre och närmre. I höstas var det skoj för det var ändå så långt bort, nu är det inte långt bort. Men det är skönt, ska bli skönt att få antagningarna avklarade i sommar. Då vet man, man kan gå vidare (förhoppningsvis). Om inte? vad händer då? Jag vet inte, det får jag ta ställning till då. Men den största tanken är ändå att jag ta mig fan ska lyckas. Jag har inte lagt ner såhär mycket tid på att inte komma någonstans. Och det är nog den inställningen man måste ha. Ödmjukhet i all ära, det om något behöver dansvärlden mer av. Men har man bestämt sig för att satsa kan man inte säga till sig själv "jag ska se om det går". Nej, det går i början men inte när det väl gäller. Då måste man vara bestämd.

nu jävlar, here I come ;)

Konstiga drömmar II

2006-04-03T10:23:00.000+02:00

Ytteligare en natt med mycket mystiska drömmar har förflutit. Vi var på tåget och en tant satt mitt emot mig och sa att jag inte fick ha mitt ben nära henne, jag svarade med att säga att hennes hund inte fick ha sitt huvud i mitt knä. Därefter började en brännbollsturnering. Det fanns bara en brännare på planen och jag. Alla kastade pingisbollar från tågfönsterna som jag var tvungen att fånga innan brännaren. Men det blev krig (jag var nu i tågvagnen igen.) Kriget bestod i att några andra, vilka vet jag inte, skulle överta tågvagnen men vi kastade skor på dem så det skulle försvinna. Det var även barn vi kanstade på kommer jag ihåg. Skorna var tvugna att vara svarta annars fick man inte kasta dem. Så jag har fnittrat mig fram genom diverse både mer och mindre "pålitliga" Drömtydningssidor och därefter gjort en liten analys.

"Symbol analys"

Tåget står för någonting vi känner att vi måste följa med genom livet (trots att detta är "fel" då vi har en egen fri vilja). Det är både en varning och en maning till att rannsaka mig själv.
Hunden kan antingen visa tillgivenhet eller fientlighet. har man en trofast hund (vilket jag skulle kalla den i min dröm) är man i harmoni med sig själv. Kan även stå för vän.
Svart står då geivetvis som någonting negativt ( i motsats till vitt)

Min analys

Jag skulle faktiskt inte säga att just denna dröm betydde speciellt mycket. Personligen är jag inte en person som lägger någon större vikt vid drömmar över huvud taget då mina oftast är ett hopkok av precis allt möjligt och jag sällan känner någonting i drömmen. Däremot är det en annan sak om drömmen framkallar en känsla, då kan jag säga att det kanske betydde någonting. Nu när jag tänker efter fanns det faktiskt en känsla med i drömmen, det var när jag kastade en svart sko på ett av barnen. Det kändes som om jag faktiskt skulle kunna skada honom och det fick mig att vara försiktigare och inte kasta på de små. En obehagskänsla helt enkelt. Skulle jag analysera den känslan skulle jag säga att jag kanske borde ta det försiktigt eller att jag helt enkelt har skadat någon tidigare och det bara återkom i drömmen. Jag får ta mig en funderare helt enkelt ;)

Attityd

2006-04-02T17:27:00.000+02:00

Det finns en stor fördel med internet. Saknar man inspiration behöver man bara skriva ordet i ett fält och få det så gott som levererat till en. Det första jag fann som fångade mitt intresse var denna. (Jag vet inte hur länge sen det var jag säg den sist.)Attitydstegen.

0 % jag vill inte
10 % jag kan inte
20 % jag vet inte hur
30 % jag ska tänka på det
40 % jag önskar jag skulle kunna
50 % jag tror att jag skulle kunna
60 % jag skulle kunna
70 % jag tror jag kan
80 % jag kan
90 % jag kommer att göra det
99 % ingenting kan stoppa mig
100 % jag gjorde det
110 % Jag gjorde mer än vad som förväntades av mig

Minnet sviker

2006-04-02T11:01:00.000+02:00

Det kan bero på gårdagens konsumtion av alkohol, det kan bero på att jag förtillfället är sådär förträffligt härligt illamående bakis-seg. Men jag minns tydligt vad jag drömde inatt då jag satt och tvingade i mig lite frukost imorse. Det var helt sjuka drömmar men nu, en timme senare, kan jag för allt i världen inte komma ihåg dem. Jag satt och läste igenom mina gamla inlägg och, ha jo, nu kom jag på vad jag drömde, tar det snart. Var var jag, jo jag satt och läste igenom alla gamla inlägg och insåg att det var några mindre snygga stavfel. Så tänkte jag, bra då kan jag bara använda Stavningskontrollen (för det går oftast undan när jag skriver så jag ser inte alltid felen.) Men nu vill ju inte stavningskontrollen fungera, så ni får helt enkelt stå ut med lite stavfel.

Jo jag drömde först och främst att vi hade en bildkurs och vi skulle måla av oss själva. Min bild såg ut som mig i (ännu;) snyggare version och helt plötsligt fick jag ett presentkort på ett spa för 600 eftersom min bild var bäst. Men vi var tvungna att gå iväg till badhuset för nästa lektion och då var det enklaste sättet att ta sig genom gamla stan för att ta sig till slussen. Vi började gå genom gamla stan och jag fick känslan av att vi hade varit här förut och det var inge bra ställe att vara på. Mycket riktigt, när jag kom upp för backkrönet insåg jag att vi hamnat i ghettot, det var svarta biffar med bling-blings och gömda vapen, slum och monsterbilar, lite likt pimp my ride bilarna. Nej, ingen bra ide. Vi var tvungna att springa en omväg genom ett område där gamlingar alltid skjöt på en. Väl framme i badhuset var det jättekonstigt och alla duschade med kläderna på sig. Så jag gick in i ett rum och hamnade i styrelsen för badhuset. De disskuterade det faktum att norska mums-mums var godare än de svenska och tog fram en jätte konstig, platt, oregelbunden brun grej som då var en norsk mums-mums.

Kan även drömmarna bero på gårdagens intagna alkoholmängd?

Överklassidioter

2006-04-01T19:22:00.000+02:00

- "Ursäkta mig men vi har snart kommit fram till vår tur i kön och undrar om du kan fixa någonstans och sitta åt oss, vi är två personer." Ljuder en överlägsen stämma bakom mig.

- "Jaha, nej då får ni nästan se er om tills det blir någonting ledigt för nu är det väldigt fullt och det är inte mycket jag kan göra åt saken." Säger jag.

- "Men, ta dem som sitter där och fikar till exempel, kan man inte köra iväg dem?" Fullt allvarlig.
- "Förlåt?" Köra iväg, vad snackar han om?!

- "Ja de fikar ju bara, men vi ska ju lixom äta, kan du inte säga åt dem att flytta på sig?" Fortfarande allvarlig.

Är människan inte riktigt klok? Vem fan tror han att han är? Van att få allt serverat på ett silverfat?

- "Nej, det är faktiskt inte min uppgift att göra, i sånna fall får du fråga dem om de är klara."

-" Jaha." Snubben tittar på mig som om jag vore från en annan planet då jag inte beviljar hans önskan ögonaböj.

Det kanske kan tyckas att jag är ung och inte vet mycket men en sak vet jag. Stureplan, snobbar och deras stundtals (ofta) förbannat otrevliga inställning till allt annat levande är inte min typ av livsstil.

Nej, nu ska jag ut och partaja, målet är att må sjukt dåligt imorgon och ha så jävla kul ikväll! Puss ;)

Fredagsfyran v13 -06

2006-03-31T19:54:00.000+02:00

Tema : Jeans

1. Hur ofta bär du jeans?
I jämförelse med normalen ligger jag nog på sällan

2. Hur mycket tycker du att man kan lägga ut för ett par jenas?
Vid 1500 börjar det garanterat att svida

3. Hur många par jeans har du?
5 kanske, men jag använder bara två

4. Finns det andra byxor du hellre använder?
Mjukisar är ju det givna alternativet hemma, men offentligt, jeans.

Vill du också vara med i fredagsfyran?

raderar

2006-03-31T12:04:00.000+02:00

Hähä, det är fjäre gången jag skriver om detta inlägg nu. Det började med att jag hade ca 30 minuter på mig att få ihop någonting läsvärt innan jag behöver slita mig här ifrån, nu har jag ca 1 kvar, 2 synliga rader och ca 40 raderade :P Men nu såhär efter allt hattande fram och tillbaka har jag i alla fall kommit fram till varför jag känner att jag inte kan publicera det jag skrivit och raderar det igen. Det är för att det är delar av mitt "förflutna" jag som pluppar fram. Delar som jag ändå känner att visst, det var jag, men det är inte jag (inte det "jag" jag vill framhäva i alla fall:) och därför har jag delvis lagt dem bakom mig. Jag tror mycket att det någonstans handlar om att våga stänga dörrar och avsluta kapitel i sitt liv för att kunna påbörja nya. Givetvis, ens förflutna är alltid en del av en men vi har faktiskt möjligheten att kunna välja hur stor del vi vill ge det. Se nu, nu har jag dragit över i fem minuter tom ;)

Ha en bra snöovädersfredag!

Skrattar högt

2006-03-30T21:50:00.000+02:00

3 inlägg på en dag. Börjar jag bli beroende kanske? Svar ja :P Men detta var så fruktansvärt lustigt så för att alltid kunna titta tillbaka och läsa om det måste jag bara dela med mig.

För att ingen ska känna sig utpekad nämner jag inga namn, men jag har just pratat med en tjej som på fullaste allvar chansade på att Rom var Indiens huvudstad, att Argentina ligger i Afrika och att Lima är Libyens huvudstad :D Jag vet att det inte är "tillåtet" att skratta men ibland är det bara så komiskt, jag undrar vart personen i fråga har hållit hus den senaste tiden. :)

gonatt världen!

Perfekt

2006-03-30T14:36:00.000+02:00

En tanke som slagit mig på senare tid är att jag inte är perfekt, för alla. Men förhoppningsvis är man perfekt för någon, någongång i livet. Härifrån och framåt är risken för flummighet överhängande så därför varnar jag er redan nu.

Alla har bra och dåliga sidor, det vet även jag. Men om jag nu säger att jag för första gången känner att även om jag vet att person X har sina sidor som denne kanske måste jobba med, så är den vinnande känslan ändå den att det är OK, för det är en del av X. Skulle ni då säga att det kanske betyder någonting? Eller har jag bara upptäckt någonting nytt som jag senare i livet kommer känna för alla människor? Blev det jättesvävande nu eller förstår ni vad jag menar? För att förtydliga lite så tänkte jag citera en liten text...

" /.../I took the good times, I'll take the bad times
I'll take you just the way you are.

Don't go tryin' some new fashion, don't change the color of your hair
You'll always have my unspoken passion, although I might not seem to care

I don't want clever conversations, I never want to work that hard
I just want someone that I can talk to, I want you just the way you are/.../"

Billy Joel - "Just the way you are"

Blev det något klarare? Nu menar jag givetvis inte bokstavligen att person X inte skulle få färga sitt hår eller ändra klädstil om X så ville etc. etc. Det gör väl X lite som han vill. Det var mer känslan jag gjorde ett försök att förmedla. En annan sak som jag har upptäckt hos mig själv är hur mycket jag uppskattar att se nya saker hos andra människor. Bara nya sidor eller små förändringar, någonting eget, personligt eller oväntat. iih, jag ler bara av tanken :)

10 tröstare

2006-03-30T08:41:00.000+02:00

På ordbankarens initiativ (och ett mycket bra sådant måste jag säga :) kommer här en lista på 10 av mina för-tillfället-favorit-tröstar-låtar.

Simon & Garfunkel -Bridge over troubled waters
Simon and Garfunkel - Sounds of silence (gärna live versionen)
John Legend - Ordinary People
Evanescence - Going under
Eva Cassidy - Fields of gold
Cat Stevens - Father and son
Laleh - Hide away
Damien Rice - Cannonball
Christina Aguilera - Fighter
REM - Everybody hurts

En fjortis till syster

2006-03-29T22:07:00.000+02:00

... har jag. Eller, hon är faktiskt bara tretton, snart. Det är ganska intressant på många plan faktiskt. För det första vet man aldrig riktigt vart man har henne. Hon kan vara på strålande humör för att i nästa sekund bli helt rabiat över att det inte finns någon mjölk. (Varför kände jag mig själv just väldigt träffad när jag skrev detta :) Okej, dåligt exempel, vi har alla våra dagar. Däremot är hon fjortis ut i fingerspetsarna så tillvida att det spelar såååå stor roll vad andra tycker och missnöjet över henne själv är fascinerande. Var man verkligen så besatt av sina brister. (svar ja, det vet jag också redan själv). Som grädde på moset har hon den rätta fjortisutstyrseln. Plattångat hår, makead, pärlhalsband, tajt "snygg" tröja och de givna mjukisbyxorna. Så jädra snygg kombination. Inte. Mjukisbyxor i all ära, jag är själv ett stort fan, om man har resten av stilen. Annars är det inte helt OK. Men det är väl som hon säger "Det är inne i min värld". Så vem kan klandra henne? Dessutom undrar jag lite vad som är värst; den gräsliga kombinationen av kläder eller det faktum att om hon tog på sig ett par tajta jeans skulle hon vara snyggare en måndagmorgon än vad jag är på krogen :S

Så, vad har hänt mig under dagen då nu när jag har rensat luften ang. min syster? Jag har skurit mig på brödkniven, inte bara en gång. Inte heller två, utan hela tre mycket lyckade gånger. Jag svär, sista gången behövde jag bara titta på kniven för att det skulle börja blöda! Åkte iväg till träningen sen. Nu vet jag att jag upprepar mig, det var faktiskt ganska precis en vecka sen som jag sa ungefär exakt samma sak. Men jag har haft så jävla kul! Mr. O, you're the one ;) Helt sjukt vad det gungar, jag är så lycklig! Han är verkligen den som oftast och helt klart bäst får mig att inse varför jag dansar, varför jag älskar det, once again- thanks' pal!

Gonatt!

Haha :)

2006-03-29T08:49:00.000+02:00

För er som känner att ni behöver få skratta lite rekommenderar jag att ni avlägger en visit hos Lisa och inlägget "Svensk gramatik för icke svenskspråkiga". Det gjorde i alla fall min morgon snäppet bättre :) Hade tänkt att jag skulle börja denna morgon med att filosofera lite, men klockan har helt plötsligt blivit på tok för mycket och jag måste göra mig i ordning för jobbet. Det kanske blir en filosofisk avslutning senare ikväll istället. Detta är dock föga troligt efter en hel dags restaurangjobb och två timmars intensiv träning... Men kanske.

Over and out

Tillbaka

2006-03-28T13:24:00.000+02:00

Inspirationen är tillbaka, nu har jag snart (förhoppningsvis) skapat min första koreografi :) Näpp, ska ner och se ifall Oprah har något vettigt att säga innan jag tar mig iväg till dansen. Ibland har hon en hel del vettiga tankar, ibland inte. Samma sak som Dr. Phil, ibland ris ibland ros.

... såhär efter showen, som handlade om kristallmetadon och drogberoende. Mycket intressant, tänkte faktiskt läsa lite vidare i ämnet. Dock känns det alltid som om hon ska hinna med så fruktansvärt mycket i sina shower. Prata med en miljon miljarder människor i stället för att ägna tiden åt några få. hrm, jaja :)

Väntan

2006-03-28T09:58:00.000+02:00

"Det var som om vintern varit en lång väntan på någonting och nu äntligen var den snart över.

Mannen, vars första hälsning (när han kom ut från Seven Eleven på Drottning Kristinas väg med sin kaffe i ena handen) var ett leende upp mot solen, insåg plötsligt att han väntat en evighet på att få sätta sig på motorcyklen igen. Den unga kvinnan på busshållplatsen vid tekniska högskolan som stod med ansiktet vänt upp mot värmen, väntade inte bara på buss nummer fyra mot Gullmarsplan utan tänkte även att hon snart skulle kunna sätta sig på säsongens första uteservering.

Det fanns en gammal dam med käpp och en mycket bräcklig kropp som visste redan i januari vad hon väntade på. Hon hade närapå halkat femton gånger redan då och önskade inget högre än att få se torr mark igen."

ha en bra dag allihopa!

Fruktansvärt

2006-03-27T21:21:00.000+02:00

En snabb fråga innan jag börjar. Varför har jag så stora tekniska svårigheter? Jag fattar för allt i världen inte hur jag ska få upp min blogg på bloggtoppen :( Om någon kunde ge mig en knuff i rätt riktning vore jag enormt tacksam.

Nu, över till det fruktansvärda. Danslektionen (jazz denna gång). Ny diagonalövning, en kort danskombination för er som inte är insatta i dansvärldens facktermer.

- "Jo jag är lite inne på schlager nu" Kommer det från vår danslärare.

Är det Carolas "Evighet", tänker jag i mitt stilla sinne, går jag ut genom dörren för att aldrig mera återvända. Det är inte Carola. Det är en av Graaf systrarna med "naughty boy". Det är ett under att jag fortfarande lever...

På återseende!

All thats left of yesterday

2006-03-27T11:17:00.000+02:00

Självklart är man en del av sitt förflutna. Men någonstans gäller det att kunna säga till sig själv att det där var en stor del av mig, men det är inte längre. Jag vet att det är förbannat svårt och att det tar flera år innan man hittar sin egen plats, men jag tycker att man måste försöka. Oavsett vad det gäller krävs det enormt mycket styrka och grymt mycket mod att våga förändra sig själv. Våga släppa taget om allt man tidigare varit och haft kontroll över. Detta går förståss bara när man har accepterat att man har problem man behöver ta itu med och insett att det inte kommer att vara som att ta en kur antibiotika så är skiten över på 10 dagar.

Jag vet inte varför jag blev så mörk i mina tankar. Jag är inte ens förbannad längre utan jag är på otroligt bra humör, detta var bara någonting som pluppade upp. Jag kom och tänka på att jag skrev otroligt mycket förr. Det finns ingenting kvar längre. Allt är borta, raderat, slängt eller bränt. Bra/dåligt? Jag vet inte. Lite tråkigt tycker jag. Trots att det var texter från en tid jag inte längre ser som min vardag hade det kanske varit "kul" att ha. Nu vet jag oxå varför jag började skriva detta. Det var ju i ett positivt syfte. Det jag ville få fram var känslan av att verkligen hitta sin plats. Jag har hittat min plats, kanske inte i världen men i mig själv. Och finns den där kan jag ju altid ta med mig den oavsett var jag hamnar :)

Fredagsfyran v.12 -06

2006-03-26T19:46:00.000+02:00

Tema: Gröt

1, Hur ofta äter du gröt?
Varje morgon till frukost

2, Brukar du göra egen gröt, vilken sorts gröt då?
Japp, Havregrynsgröt

3, Hur nyttigt tycker du att det är att äta gröt?
Helnyttigt

4, Vilken är den godaste gröten?
Havregrynsgröt

Var själv med i fredagsfyran

Åt helvete med denna helg

2006-03-26T19:09:00.000+02:00

Den som är känslig för svordomar och fula ord bör inte bara hoppa över det första stycket utan sluta läsa detta inlägg redan nu...

Satan kom faktiskt på besök redan i fredags då jag lyckades ha sönder min mp3 spelare. Hur? Fan vet, men inte fungerar den i alla fall. Lördagen kom och det hela blev bara bättre. Ringer till jobbet för att kolla att jag verkligen jobbar (klockan är 09.00)

- "Javisst, du börjar halv elva"

Halv elva my ass! Jodå, även fast det är sagt att jag ska börja 12.00 varannan lördag är denna lördag nu ändrad till halv elva. Stressar in till jobbet och jobbar hela lördagen. Jag avskyr alla de Östermalmskärringar (för det är oftast kärringarna) som är så grymt jävla otrevliga och bara tycker att de är lite finare och lite bättre. Jag hade en idiot som ställde sig och gormade på mig för att våra kaffeskedar var för små (det är vanliga standard teskedar) och en annan som vart förbannad över att vi inte hade kycklingklubbor på menyn den dagen. Men jag överlever dagen och rusar till tunnelbanan för att få dörrarna stängda i fejan på mig och därmed missa inte bara t- banan utan även tåget som går en gång i halvtimmen. Sen kommer pricken över i:et. Jag har varit och hyrt en film och ska backa ut bilen (pappas BMW). Då säger det "boom" och jag har backat in i en jävla-förbannad-satans-piss-husvägg och gjort helvetiskt med repor i lacken. KUUUUUL, ytterligare en helt sjukt onödigt värdelös utgift. Ligger förbannad timmar senare och ska sova. Kan inte.

Söndag. Vaknar 07.30 för att gå upp till jobbet. Vintertid ja. Men nu är det ju tydligen inte vintertid lägre utan det är sommartid. Jag är alltså en timma försenad, har sovit ca 5 timmar och kommer inte på något bättre än att gråta och svära en ramsa (igen). Gränsen var verkligen nådd. Ytterligare en dag med klagande jävla snobbar har nu alltså förflutit och jag har nog aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter en ny vecka. Jag vill bara gå och lägga mig, dra täcket över huvudet och välkomna måndagen.

Jävla piss

(Relativt) ny favorit

2006-03-25T19:22:00.000+01:00

Café 60 på Sveavägen är att rekommendera. Upptäckte att det fanns först för några månader sen och jag insåg igår att jag måste börja ta mig in dit oftare. Det är ett av de få kaféerna i stan där man kan gå in och antingen ta en av deras många tidningar eller bara ta sin egen bok och sätta sig och läsa. Utan att känna att man bara läser för att man väntar på någon, ska fika med någon, inte är ensam. Helt bekymmerslöst kan man bara beställa en himmelsk latte, sjunka ner i en fåtölj vid ett litet bord med ett stearinljus och bara vara. Det är alltid mycket folk, men det är mysigt, varmt och för mig som inte känner mig hemma på Östermalm ett givet val :)

Igår var det alltså jag, J och Cat som satte oss till rätta med varsin kaffe för att bara snacka. Ämnena varierade från allt mellan tatueringar, festivaler, jobb, framtiden, resor och allmänt ordbajsande. En vanlig utomstående skulle inte ha en chans att hinna med i vändningarna. Sen kläcktes idén, vi kanske skulle gå ut. Ja varför inte. Klockan var närmre halv tolv så det blev till att skynda hem och byta om. Så kommer dessa tillfällen (ganska ofta faktiskt) där nivån på humorn och åldern sjunker helt oförklarligt med ca 70 %. En av slutsatserna under denna lågvattenmärkta bussresa vart ett minne fån högstadietiden.

Vi hade en lärare då. En senig, otrevlig, rökluktande tant med hårdpermanentat affro som undervisade i spanska. Vi hade även en stundtals helgalen snubbe i vår klass som gillade att skämta. Denna eftermiddag var det pappersflygplan som stod på schemat. Och där, rätt som det är sätter grabben i fråga ett av flygplanen i damens hår. Och det fastnar! Hon går runt halva lektionen med ett flygplan i barret för det är så tjockt att hon märker inte att det sticker rätt ut ur skallen på henne! Men, inget vara för evigt och så småning om måste hon ju kontrollera de tupperade knollorna och märker mycket riktigt pappersflygplanet. Det som händer sen är närmast oförklarligt. Hon ställer sig framme vid katedern, klassen håller andan.
- "Helsike hus brinna över er alla"
Och med denna förbannelse hängande över oss klampar hon ut ur klassrummet.

Lycka

2006-03-24T08:45:00.000+01:00

Var igår. Jag klev av bussen strax efter nio och det var som om jag hade klivit rakt ut i en sommarnatt (dock inte lika varmt, men vad gjorde det). Luften kändes precis som den gör när regnet är påväg utan den tryckande kvävande känslan. Det var helskumt, som om man kunde känna doften av regn en natt mitt i juli när jag i själva verket undvek isfläckarna och gick klädd i såväl halsduk som vantar.

Balett

2006-03-23T21:52:00.000+01:00

Nyss hemkommen från tre timmars baletträning. Gick ovanligt bra faktiskt, jag insåg att det blir nog enklare om jag faktiskt försöker slappna av stället för att stå och spänna mig och totalt glömma bort att andas. Nu ska jag bums i säng. Nästan. Ska läsa lite först. Håller på å läser om Harry Potter börckerna. Tycker att de är ganska charmiga :)

Gonatt världen

Vad hände?

2006-03-23T10:24:00.000+01:00

Har suttit och läst lite olika bloggar under morgonen här och hittat massa spännande och djupa tankar kring mycket. En av de intressantare var teodicé problemet, om gud är god varför är världen ond? Detta är nog inte min sak att svara på egentligen då jag inte själv är religiös och därför inte har någon större koll på biblen och vad den säger. (Det är inte heller någonting jag tänker forska i). Men de frågor som bara rent spontant pluppar upp i mitt huvud är; Är världen ond? Vad är världen, allt i den eller bara människan? Är människan ond? Vad hände med människans fria vilja, har vi inte möjlighet att "välja mellan gott och ont"? En ganska intressant tanke är nog ändå att ovasett vad Gud är för varje enskild individ så är uppfattningen om honom/henne/den/det med största sannolikhet god. Frågar ni mig så tycker jag inte att världen är ond. Jag tror mycket på balans och harmoni. Självklart finns det både gott och ont, men någonstans för att både delarna behövs.

Nu hade jag ytteligare dubbelt så mycket text här om hur jag uppfattar mig själv som jag just raderade. Det blev för personligt för att bara lägga upp på internet sådär poff. Något som inte alls har med Gud att göra, som var kontentan av min numera bortsuddade monolog var att jag behöver någon som inspirerar mig samtidigt som denne någon kräver att jag presterar. Och jag tror att jag måste hitta tanken på att någon läser mina texter med kritiska ögon i syftet att utveckla mig som skrivare för att över huvudtaget vilja lägga energi på att analysera och filosofera skriftligt igen.

Så, nu är ni helt förvirrade och undrar varför i hela ?&%¤#" ingen har lärt bruden att man ska ha en röd tråd genom sina alster. Men jag tänker helt enkelt lämna er i denna totala förvirring, för jag behöver dansträna, jag har fortfarande energi från igår och sen ska jag ut och sova en stund i solen.

På återseende! Hoppas jag ;)

Helt sjukt grymt

2006-03-22T22:02:00.000+01:00

Aaaaah :D har precis kommit hem från ett danspass för en av mina absoluta favvisar och det var så sjukt grymt kul så det finns inte ord. Ny koreografi, skitbra gung och allting bara flöt på :) hela jag fullkomligt strålar inombords! Det är så att jag skulle kunna stå och dansa i fler timmar till trots att jag var helt fysiskt utsliten i början av dagen. Nu har jag bara sådär jättemycket energi så jag vet inte vad jag ska göra av den och kommer definitivt inte kunna sova. Ska sanningen fram, jag hade aldrig börjat dansa om inte O hade varit en sån grym inspirationskälla. Värsta idolen ;)

gonatt till alla ni som kan sova, själv ska jag läsa mig lugn

Halvtid

2006-03-22T09:25:00.000+01:00

Onsdag. Onsdagar är en bra dag, för de flesta. Man inser att det man tyckte var så avlägset i måndags nu inte är så avlägset längre. De flesta sitter med största sannolikthet och tänker aaah vad skönt och räknar ner till fredagen. Även jag räknar ner, dock troligtvis med större sorg än andra då jag ska jobba i helgen. Har jobbat lite i skobutiken under veckan och ska jobba i restaurangen nu i helgen, mumma! Kanske inte riktigt mumma ändå, med tanke på att förre helgen jag jobbade stängde vi fem och jag kom därifrån 18:40. Kortfattat utan svordomar kan vi säga att det kändes mindre bra helt enkelt. Men det är ett skönt gäng :)

Jag läste just ett blogginlägg från någon Jessica som läste och hade kommenterat Paulo Coelho's "Elva minuter". Så kom jag och tänka på att jag också har läst de flesta av hans böcker. Jag började läsa dem och insåg att jag kände att jag sökte efter något i hans böcker. Jag tyckte om den första jag läste ("Djävulen och fröken prym") och kände att han hade en massa egna perspektiv så jag började läsa igenom hans verk. Till mitt missnöje var de flesta inget att ha, mycket religiösa tankar, vilket är någonting jag har svårt för. Sen läste jag hans senaste "The Zahir" (bör läsas på engelska!) och jag insåg att jag hittade vad jag letat efter, bättre än såhär blir det inte. Det är ingen himlastormande bok egentligen och själva storyn är rätt så mesig. Men så kommer dessa tankar som han kläcker då och då där jag bara känner yes! Om man inte vill läsa hela boken bör man bläddra sig fram till avsnittet där han jämför äktenskapet med järnvägsspår. Det kanske är en gammal tanke, vad vet jag, men det var första gången jag läste om den och jag gillar den skrapt. Annorlunda!

Det är minusgrader, varför? Fem nu-var-jag-nära-att-svära-igen minusgrader! Men jaja, frukosten kallar. Hör ni inte från mig senare under dagen får ni en update imorgon :)

adjöken

Janet Evanovich

2006-03-21T10:51:00.000+01:00

Ett av mina större nöjen när jag fördriver restid, sitter i solen eller bara känner för det, är att läsa. Det är både seriöst och oseriöst, djupt och mindre djupt. Janet Evanovich är en av mina mindre djupa favoritförfattare. Karaktären man inte kan låta bli att charmeras av är Mormor Mazur, en tant på någonstans mellan nittio och evigheten. Om jag här och nu skulle upprätta ett mål om hur jag skulle vara när och om jag hamnar i den ålderszonen skulle det vara att likna henne.

"/.../"Läcker puffra!" utbrast mormor. "Är det en magnum?"
"Niomilimeters."
"Man skulle inte kunna få titta på den?" Sa mormor. "Jag har alltid drömt om att få pröva en sådan."
"NEJ!" Skrek vi andra i munnen på varandra.
"En gång sköt jag en höna", berättade mormor för Morelli. "Av misstag."
Det syntes att Morelli inte visste riktigt vad han skulle svara på detta. "Var sköt du den?" frågade han tillslut.
"I rumpan", sa mormor. "Den dog på fläcken."/.../"

(Evanovich, Janet, Jagat Byte, 1996)

Böckerna är fristående i en serie på kanske 11 st, än sålänge, men jag skulle ju rekommendera att läsa dem från början. En uppdatering på dansfronten är att det inte hänt så mycket. Jag tränar på som vanligt (dvs mycket) och idag är en såndär megagalen dag med massvis med dans. jeii!

Ha en bra dag allihopa! Nu ska jag bege mig ut i skolskenet:)

Solsken,vår och nya skor

2006-03-20T16:01:00.000+01:00

Det är vår! Så, nu var det bestämt. I min värld är det i alla fall vår nu. Jag vinkade glatt farväl av vinterjackan imorse och drog på mig vårjackan, någonting jag kommer att ha på mig nu framöver även om det så skulle bli istid. Jag kan inte vara annat än lycklig. Det var bar och torr mark imorse, solsken, blå himmel och jag köpte ett par nya skor. Visserligen är inte skopunkten min favoritaffär när det kommer till skor då deras skor håller i genomsnitt ungefär 2 steg, men dessa var så söta! De är vita converse look-alike med fjärilar och bär och blommor på. Jag hade tänkt ladda upp bilden här trots min otekniskhet och lyckades faktiskt första gången. Men så insåg jag att jag ville ha den mindre och nu går det givetvis inte längre. Men det skulle iof inte förvåna mig om det nu helt plötsligt pluppar upp 7 bilder av samma sko då jag har försökt ungefär så många gånger :P Men i alla fall, klicka här så kommer ni till sidan istället ifall ni är intresserade. Hoppas det där fungerade nu då. Jisses, ibland undrar jag hur jag ens lyckades skaffa en blogg ;)

mors!

Kapitel 1

2006-03-19T19:22:00.000+01:00

Någon sa en gång "jag skulle vilja ha visdomen att veta vad jag verkligen vill och styrkan att få det att verkligen hända". Jag vet vad jag vill och för tillfället på jakt efter en av mina drömmar. Vill du följa med? Vågar du inte hoppa på något utan att veta vart du är på väg? Okej då, jag är (förhoppningsvis) på väg mot en dansarutbildning, så nu vet du vad du har att vänta dig; udda vardagshändelser, konstiga kunder på jobbet, en hel massa dans och träning samt en tokig tjejtrio på galna upptåg. Idag blir det inget utdrag från mitt liv, det blir en sångtext av The Alan Parsons Project och deras låt "blown by the wind", en låt som jag tycker säger mycket om mänskligheten och mitt liv.

" All along the shoreline there are footprints by the sea
They head into the distance then they lead right back to me.
I made the break of freedom now i'm following the dream
You never gonna get here if you hold the old routine.

Now everything that we possess that fills our empty lives, is only good for leaving far behind

We are blown by the wind just like clouds in the sky
We don't know where we're going don't know why
We just ride with the wind and we'll drive through the rain,
we don't know where we'll get to or if we'll get back again.

Call along the valley and you might just find us there
I couldn't say for certain 'cause we might be anywhere.
Head into the sunset or just wander out the sea
Wherever toyr heart leads toy that's the place you're meant to be.

And someone who could be impressed with ordinary lies, could really use a little piece of mind./.../"

The Alan Parsons Project - "Blown by the wind" Alltså

Over and out for today

Oh, en snabb fråga, varför vill inte alla mina sidor synas på förstasidan utan man måste klicka sig vidare på mars arkiv? Kan någon svara på det vore jag glad :)